onsdag 20 september 2017

Därför röstade vi för ett tiggeriförbud i Vellinge kommunfullmäktige

Kommunfullmäktige har att ta ställning till ett förslag om en förändring i allmänna lokala ordningsföreskrifter i syfte att förbjuda tiggeri på ett antal platser i Vellinge kommun. Vi Liberaler hade helst sett ett nationellt förbud men i avsaknad av en regering och lagstiftare som agerar så måste kommunpolitiken kunna agera. Vi vill inte att vår kommun ska se samma utveckling som andra kommuner, men det finns en rad principiella skäl till varför vi aldrig kan acceptera tiggeri i vårt samhälle. Vi yrkar därför bifall till förslaget.

Vi vill dock göra det klart att vi ifall Länsstyrelsen underkänner beslutet så anser vi Liberaler att vi måste hitta andra vägar. Vi är inte beredda att använda skattepengar till att bedriva rikspolitik via domstolar.
Jag vill kommentera några av de argument som förts fram i debatten, utanför och inne i denna kammaren, av de som ställer sig emot ett tiggeriförbud och som är minst sagt anmärkningsvärda.
Argument 1:  Man kan inte förbjuda fattigdom.
Vem har någonsin påstått det?

Argument 2. Det handlar om fördomar mot romer.
Det är direkt oförskämt mot oss som försöker förhållas oss till ett allvarligt socialt problem. Det är företeelsen som vi inte kan acceptera, inte tiggarens etnicitet. Dessutom finner man både romer och icke-romer bland de som tigger.

Argument 3. Ni gör gemensam sak med Sverigedemokraterna?
Det har inte med den konkreta sakfrågan att göra.

Argument 4. Vad ska andra säga om vår kommun?
Att använda sig av ett varumärkestänkande i en fråga om fattigdomsbekämpning anser vi är minst sagt fel.

Gemensamt med nämnda argument är att de bara syftar till en enda sak, och det är att kortsluta debatten genom att dela in meningsmotståndarna i goda och onda. Det är vare sig bra för demokratin eller för oss närmare en lösning.

Det anförs dessutom några argument i debatten som är direkt felaktiga:

Argument 5: Det är en än mänsklig rätt att tigga.

Nej, att tigga är inte en mänsklig rättighet. Det är inte att vare sig betrakta som skyddat av den svenska yttrandefriheten eller den fria rörligheten inom EU. Det finns inte stöd för att hävda en sådan sak, Ifall man vill ändra på det så står det fritt fram att driva opinion för att göra tiggeri till en mänsklig rättighet.

Argument 6: Sverige har ett ansvar för de utländska tiggarna när de är här.

Nej, Sverige har inte något ansvar för de utländska tiggarna utöver det som regleras inom EU.  De har inte rätt till det svenska välfärdssystemet.  Ifall man vill ge alla, även utländska medborgare, rätt till vårt socialsystem så ska man vara tydligt med det och driva opinion för att en sådan förändring kommer till stånd.

Vi skulle slutligen vilja uppehålla oss lite mer vid argumentet att ett tiggeriförbud är att visa förakt för de svagaste. Det tycker vi är en vårdslös retorik.

Många av oss lever ett liv som vi till stor del kan tacka den svenska välfärdsmodellen. Men, låt oss göra en sak klar, den framgångsrika svenska välfärdsmodellen har aldrig byggt på välgörenhet eller enkelriktad generositet. Det hade verkligen varit att visa förakt för det svagaste. 

Vad det handlade om var istället

1. Ett samhällskontrakt om ömsesidiga rättigheter och förpliktelser mellan stat och medborgare
2. En insikt om att det är genom arbetet som man bygger mänskligt välstånd och värdighet.


Den svenska välfärdsmodellen är till mycket stor del skapat av ett parti, socialdemokraterna. 

En rad socialdemokratiska politiker satte sin prägel på utvecklingen från 1900-talets början och framåt: Bernard Eriksson, Herman Lindqivist, Gustav Möller, Albert Forslund, Gunnar SträngJohn Eriksson, Torsten Nilsson m fl,

Alla socialministrar under den tiden då grunden lades för välfärds-Sverige och då tiggeri var förbjudet. Samtliga sprungna ur enkla förhållanden. Gustav Möllers uppväxt har beskrivit som så nära trasproletariat man kan komma. 

För samtliga var det en självklarhet att tiggeri inte hade någon plats i Sverige. Menar någon på fullt allvar att t ex Gustav Möller, Sveriges meste socialminister, drevs av förakt mot de svaga?

Vad det istället handlar om är att den tidens politiker insåg att den dagen man tillät tiggeri så skulle de stora fattiga massorna, de svagaste, vara hjälplöst förlorade i framtiden.Tiggeri är förnedrande, det permanentar människors underlägsenhet och fattigdom. Allmosor handlar i huvudsak om givarens behov av få känna sig godhjärtad och inte om att ändra fattigdom i grunden. 

Dåtidens reformpolitiker betackade sig för sådan ”välgörenhet”.Och för att citera en debattredaktör, tiggeri är en väldigt ineffektiv form av fördelningspolitik. 

Vår välfärdsmodell är inte minst ert arv från socialdemokraterna, Ett arv som partiet kan känna stolthet över. Det är därför för oss helt obegripligt hur socialdemokraterna kan gör gemensam sak med Miljöpartiet m fl i den här frågan och förskingrar det arvet.

Många invänder och frågar: De utländska tiggarna är ju här därför att förhållanden i deras egna hemländer inte ger dem något annat val. Måste vi inte ta ansvar för dem?

Jo, vi måste ta ansvar för att hjälpa dem där det gör skillnad.

Det torde vara uppenbart för de flesta att de utländska tiggarnas sociala rättigheter är uruselt tillgodosedda av Rumäniens och Bulgariens regimer, men det innebär inte att de har rätt till det svenska välfärdssystemet.  

Lösningen måste därför ligga i deras hemländer. Lösningen kan inte vara att Sverige bokstavligen återinför det öppna tiggeriet som en socialt accepterad form för inkomst. Vad är nästa steg? Införande av barnarbete? Vi anser att våra meningsmotståndare inte har tänkt igenom det här ordentligt. 

Lösningen måste vara att vi hjälper de utländska tiggarna att organisera sig för att ta kampen för sina rättigheter på hemmaplan. Att bygga sin välfärdsmodell.

Pengar finns i inom EU i form av sociala fonder. Kunskapen om hur man arbetar effektivt politiskt kan hjälp- och frivilligorganisationer bidra med på plats- Vår regering kan fortsätta trycka på. 

Men, en femåring kan räkna ut att det blir helt omöjligt att hjälpa någon på plats i sitt hemland om föremålen för insatserna samtidigt sitter och tigger på gator och torg i Sverige.

Verklig fattigdomsbekämpning har aldrig handlat om skönhetstävling i medkänsla, det har aldrig handlat om att ge peng i en mugg. Det förstod man för 100-år sedan, det borde vi förstå även idag. 

Därför röstar vi i för ett tiggeriförbud i vår kommun.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar